och så var det där med potatismos.

Vet inte vad det är, men av någon underlig anledning så blir Torsdagar så där konstigt klumpigt underbara. Lättad över att provet (som var läskigt lätt) var över, gick jag med självsäkra steg ner till matsalen. Potatismos, med ärtor. Kan det bli bättre? Så himla gott ju. Det var bara det... att jag är lite klumpig. Det där med att säga lite, är väl att förfina saker och ting. För att berätta vad som hände; Med en massa potatismos och ärtor på tallriken ska jag gå mot borden. Men av någon, oförklarlig, anledning så råkar jag dunsa i tallriken i knäckebröd hyllan. Det var inte bra. Inte alls faktiskt. Följden blev att ALLT potatismos (med ärtor) FLÖG ut på hela golvet, och inte bara golvet, en massa tomma knäckebröd hyllor fick smaka på maten också. Klumpigt? Jupp... haha det såg helt sjukt ut. Kunde inte sluta skratta, medan jag med en massa papper försökte rädda situationen och golvet. En jättesöt mattant kom och hjälpte mig, blev så glad så för hjälpen. Och så var den matstunden. Och snart så är det lov wiiiihoooo