Modig?

Nej, jag är nog inte det. I alla fall inte när det gäller mitt hår. Annars kan jag nog vara det (eller jag VILL vara det, är nog bättre att säga) . Men så fort mitt hår kommer in i bilden blir jag feg. Kan nog vara på grund av att jag i sjuan klippte mig kort, inte kort-kort, men kort var det. Var nöjd i två kanske tre dagar, sen saknade jag mitt långa hår igen. Synd. Inte vill man göra samma misstag igen, så sen dess har jag bara klippt topparna. Nog var jag allt lite sugen på att göra en större förändring, men när jag väl satt där, så blev det att klippa tre cm det ända som funkade. Då kan man ändå tycka att tre cm är mycket, men nja, det märktes (märks) nog knappt inte. Beviset på det är vad min lillebror sa till mig tre timmar efter det att jag mött saxen som löd så här: Skulle inte du till frisören idag?