Dag 1

Det var den där dagen, den fjärde dagen i Oktober. Vi hade alla väntat så otroligt länge och otåligt på att den skulle komma. Plötsligt var den här. Dagen då vi alla skulle åka, den hade kommit. Äntligen.

Trots att jag hade längtat och väntat, så hade jag inte det i tankarna när jag skulle vakna. Faktum är att jag stängde av väckarklockan ett antal gånger innan jag insåg ”jag har ett tåg att hinna med med, måste gå upp... nu. NU ”. Kallt och mörkt – precis som den fjärde oktober ska vara klockan halv sex på morgonen. Nervösa, förväntansfulla och lyckliga studenter stod på den där perrongen i Lund som skulle ta oss till Danmark. ” Ett” ”Två” ”...” ”Trean, VEM ÄR TREAN?”. Vi hade alla fått nummer. Sextonnummer. Ett för varje elev. Tåget hälsade oss alla välkommen med en och annan otrevlig (antagligen ganska mycket stressad) passagerare inräknad. Många väskor och många pass var beredda. Vi skulle snart, alldeles strax, få flyga. Till Holland. Till Gorinchem.En stad full av underbara människor. Att flyga var som att åka karusell, fast lugnare och bättre utsikt förstås.

Vid 13 tiden, hade vi redan hunnit flyga till Holland. Åka två olika tåg för att sedan åka bil i fem minuter till skolan. Där vi alla skulle samlas. Vi såg holländarna och undrade nyfiket vem vi skulle få bo hos. Nog kände man igen en av dem, men helt säker kunde man väl inte vara? Artigt hälsade man på alla. För att sedan gå vidare till gymnastiksalen, där det var bord, stolar och mackor. Massor av mackor faktiskt. Plötsligt hamnade jag på en cykel för att sedan hamna i ett hem. Familjen, var så söt och snäll på alla sätt och vis. Några timmar senare befann jag mig i ett annat hem, för att baka kakor. Huset där vi bakade var nog ett av de vackraste jag har sett. Gammalt hus med gamla antika möbler, det var nästan så att man inte vågade se, så vackert allt var. När klockan blev lite mer hamnade man ute. Det var förvånade så varmt det var: Mycket varmare än i Sverige. Ute i natten pratades det engelska. Den första dagen avslutades med en cykeltur i mörkret för att kom ma hem till huset och värd familjen som man så snällt fick bo hos. Sängen väntade och man somnade nästan på en gång.