Det måste väl vara ett hemligt budskap med det här va?

Jag brukar alltid pendla, med en sån där härlig buss ni vet. Från Malmö till Lund. Det ända som är problemet, är när man börjar sent (som idag vid 12). Bussen som jag så troget brukar ta går bara en gång i timmen vid lunch tid. Så vem tror ni missar bussen om inte jag (brukar alltid ha flyt med att hinna med i sista sekund... men nej sån tur hade man inte denna fredagen). Fort som sören tog jag cykeln och med mål centralstationen. Prova på att ta tåget. Det kan ju inte gå mer än fel, eller... jo. Förvirrat springer jag till något som jag tycker jag skådat går till Lund C. Är dock inte säker, inte säker alls faktiskt. Blir med än mer osäker när jag hör att passagerarna talar om alla möjliga platser förutom Lund (t.ex. Österlen, Ystad, Skurup, Göteborg och till och med självaste huvudstaden). Osäkert frågar jag en med passagerare vart detta tåget skall, med bred göteborgska får jag svaret: Till Göteborg hoppas jag. ooookkiii. Men visst går tåget till Lund, det passerar väl åtminstone, eller? Osäkert springer jag ut ur tåget (som ännu inte startat) och kollar på skylten, jo mycket riktigt det står Lund. Bara för att vara på den säkra sidan frågar jag några på tåget. Jovisst, jag var helt rätt på det. Lugnt och sansat sätter jag mig på tåget. Det kan starta nu. vilken minut som helst. Det är bara att köra på... varför... startar det inte? Mina tankar får snabbt svar av högtalaren: Det har blivit något fel, vi ber om ursäkt, ni får ta tåget på spår 10 istället. Vaaad? Plötsligt går alla av tåget, och lika plötsligt var jag inte den enda som var förvirrad. ALLA som skulle med samma tåg som jag var det. KAOS, som man kan stava det till. Halvt osmidigt byter vi tåg. Lika osmidigt går de som skulle åka med tåget på spår 10 och bytar till spår 12. Efter några minuter blir det stilla. För stilla. Tåget startar inte. Jo nu, efter några minuter så tuffar det iväg. Försiktigt tar jag fram min stickning och tänker att jag kan lika gärna hamna i Mjölby nu, men det blir ju ett äventyr det med. Jag hamnade aldrig i Mjölby och tur var väl kanske det. Faktum är att jag kom fram till Lund, men lyckades gå en jättekonstig genväg, vart den kom från vet jag inte. Huvudsaken var i alla fall att jag, mot alla odds, inte kom försent. Så lite tur hade man väl kanske trots allt.

lovlovlovlovlovlovlovlovlovlovlovlovlov

Behöver jag säga mer än att höstlovet precis har startat? tralalalaa

Snartilisnart

DET ÄR LOV SNART! Helt underbart om ni frågar mig. Ska träffa fina människor, hälsa på några fester och sen så får man ju inte glömma London. Det blir tredje gången jag flyger haha. Längtar verkligen till att få gå på Londons gator. Resan har ju skjutits upp ett tag nu. Planen var ju att familjen skulle åka dit förra året, men då existerade ju svininfluensan (det har man ju nästan glömt), så då bestämde vi att vi tar det en annan dag. Men som man säger, bättre sent en aldrig! Nu kan man ju till och med räkna dagarna på fingrarna hihi.

 Ska ni hitta på något mysigt under lovet?

och så var det där med potatismos.

Vet inte vad det är, men av någon underlig anledning så blir Torsdagar så där konstigt klumpigt underbara. Lättad över att provet (som var läskigt lätt) var över, gick jag med självsäkra steg ner till matsalen. Potatismos, med ärtor. Kan det bli bättre? Så himla gott ju. Det var bara det... att jag är lite klumpig. Det där med att säga lite, är väl att förfina saker och ting. För att berätta vad som hände; Med en massa potatismos och ärtor på tallriken ska jag gå mot borden. Men av någon, oförklarlig, anledning så råkar jag dunsa i tallriken i knäckebröd hyllan. Det var inte bra. Inte alls faktiskt. Följden blev att ALLT potatismos (med ärtor) FLÖG ut på hela golvet, och inte bara golvet, en massa tomma knäckebröd hyllor fick smaka på maten också. Klumpigt? Jupp... haha det såg helt sjukt ut. Kunde inte sluta skratta, medan jag med en massa papper försökte rädda situationen och golvet. En jättesöt mattant kom och hjälpte mig, blev så glad så för hjälpen. Och så var den matstunden. Och snart så är det lov wiiiihoooo

otur.

För en vecka sedan sa min svenskalärare klart och tydligt att vi inte fick vara borta när vi ska ha prov på torsdag ”Om någon är sjuk, måste jag ha läkarintyg och den får göra provet då vi gör vårt andra prov, ja två prov på samma dag”. Roligt. Det är inte alls så att jag har ångest över att min kropp mår dåligt. Det är något fuffens i magen och jag kan bara hoppas att det går över lagom till provet imorgon. Fan. Att detta ska hända mig denna veckan. Orkar verkligen inte detta. Fy för, för att vara sjuk. 

Och nu regnar det också (fast det har jag i och för sig inget emot)

Igår var det en sån där härlig kväll, med underbara människor och fina filmer. Vill. Tillbaka. Det är bara det att det är lite svårt, och här i detta nu, så har jag så mycket att göra, som jag inte orkar göra. Ni känner igen den känslan va? Usch. Lite glad får man väl vara att man har extra lång helg, pga av DD = D-Dag= studiedag det är i alla fall något. haha nä nu måste här pluggas vidare och sen får man ta och städa det där rummet som man tydligen bor i. Hoppas att ni (om någon nu läser detta haha) har det lite roligare och inte alls har lika mycket i skolan/jobbet, eller något sådant som jag.

Om två timmar...

... så ska jag nog ut och springa 3 km. Hann inte göra det när de andra i klassen gjorde det pga att jag var sjuk och sen så hamnade jag i Holland. Så då får man ta och göra det bästa av situationen och göra det själv. Idag blev den lyckliga dagen?

Det var ju det där

Vet inte hur det är med er, men hela tiden kommer jag på en massa historier som skulle vara perfekta bokmaterial. Nu är det så att jag vet att de aldrig någonsin kommer bli publicerade och det är väl inte heller tanken. Grejen är att jag älskar att skriva. Men att avsluta berättelser, historier, är väl något som jag inte är bra på. Haha vet inte hur många påbörjade skrivarprojekt som jag har på min dator, och ingen av dem har fått ett avslut, eller någon kanske har det, men majoriteten har bara fått vara en början utan slut. Det är ganska sorgligt när man tänker efter...

Fredagfredagfredagfredag

Äntligen fredag hurra! Jag är glad tralalalaaa

jaha...

Bland posten hittade man ett kuvert, ett kuvert fylld av bilder. Inte vilka bilder som helst, utan från skolfotograferingen. Det är nästan lite skrattretande, själva "skolfotot" på hela klassen... var väl inte någon höjdare. Fanns det verkligen inget som var bättre? Man börjar ju undra... Detta kanske är fotografernas "onda plan" för att vi inte kanske var sådär jätte koncentrerade... typ: MOHAHA DÄR FICK DEM VAD DEM TÅLDE. Eller... så var det där det bästa fotot... kan ju i vilket fall som helst inte undgå från att undra hur de andra fem bilderna såg ut...

22.22

Är smått chockad. Igen. När ska detta skjutandet ta slut? Det är ju inte riktigt klokt. Så himla sjukt och hemskt! Vem? Vem gör något sådant? Och varför? Vill bara att man ska få tag på den personen som har orsakat allt, det kan ju inte fortsätta såhär.

Tralalalaaa

Tänk att ett sms kan göra en så glad. Det är nästan lite läskigt, det är ju bara text. Fast det förstås, det är ju en text från en person som precis har räddat ens helg. Lite härligt att livet ibland kan vara så fint att man blir glad av saker haha

Smör.

 

Vid lunch-tid skrattade jag så mycket så att jag fick ont i magen. Sådana stunder är smått underbara.

Plötsligt så var det en ny dag.

Det var inte alls så att jag fick lite panik. Nejdå, varför skulle jag få det? Att det bara står två meningar om det ämnet som jag har valt i boken, var ju något jag var medveten om. Absolut. Vad får er att tro annat?

Tralalala detta kommer gå bra, har bara en halv sida kvar (det är inte alls så att jag tänker"  Vad mer kan jag skriva?", nej verkligen inte).

Nej nu måste jag finna mer kunskap och skriva klart det här arbetet, det är i och för sig ingen brådska, men det känns ju bra om man har det gjort så fort som möjligt. Inte sant?

Hallå? Hör någon mig? NÅGON DÄR?

Det verkar som om jag försvann där. Anledning: Stressad. Som in i. Haft väldigt mycket i skolan + en massa annat. Så det var nästan som att man flydde till vårt sommarställe (som var EXTREMT kallt) på lördagseftermiddagen. Det ända jag gjorde var i princip äta choklad och läsa. Läsa en bok som jag i och för sig inte ens gillar, men en bok som behövdes läsa (skolaskolaskola). Sjukt lättad över att de 563 ÄNTLIGEN är över. Haha det kommer bli intressant att skriva en recension...

Nä nu ska här tittas på film. Kommer nog somna (som alltid) men det gör inget.

Man känner ju bara ren lycka?

Längtar inte till på torsdag. Inte alls faktiskt. Mycket. Mycket. Dubbelt så mycket. Läxor. Prov. Wiihooo. Får fortsätta plugga med matten nu.

Ha det gött!

Modig?

Nej, jag är nog inte det. I alla fall inte när det gäller mitt hår. Annars kan jag nog vara det (eller jag VILL vara det, är nog bättre att säga) . Men så fort mitt hår kommer in i bilden blir jag feg. Kan nog vara på grund av att jag i sjuan klippte mig kort, inte kort-kort, men kort var det. Var nöjd i två kanske tre dagar, sen saknade jag mitt långa hår igen. Synd. Inte vill man göra samma misstag igen, så sen dess har jag bara klippt topparna. Nog var jag allt lite sugen på att göra en större förändring, men när jag väl satt där, så blev det att klippa tre cm det ända som funkade. Då kan man ändå tycka att tre cm är mycket, men nja, det märktes (märks) nog knappt inte. Beviset på det är vad min lillebror sa till mig tre timmar efter det att jag mött saxen som löd så här: Skulle inte du till frisören idag?

Dag 1

Det var den där dagen, den fjärde dagen i Oktober. Vi hade alla väntat så otroligt länge och otåligt på att den skulle komma. Plötsligt var den här. Dagen då vi alla skulle åka, den hade kommit. Äntligen.

Trots att jag hade längtat och väntat, så hade jag inte det i tankarna när jag skulle vakna. Faktum är att jag stängde av väckarklockan ett antal gånger innan jag insåg ”jag har ett tåg att hinna med med, måste gå upp... nu. NU ”. Kallt och mörkt – precis som den fjärde oktober ska vara klockan halv sex på morgonen. Nervösa, förväntansfulla och lyckliga studenter stod på den där perrongen i Lund som skulle ta oss till Danmark. ” Ett” ”Två” ”...” ”Trean, VEM ÄR TREAN?”. Vi hade alla fått nummer. Sextonnummer. Ett för varje elev. Tåget hälsade oss alla välkommen med en och annan otrevlig (antagligen ganska mycket stressad) passagerare inräknad. Många väskor och många pass var beredda. Vi skulle snart, alldeles strax, få flyga. Till Holland. Till Gorinchem.En stad full av underbara människor. Att flyga var som att åka karusell, fast lugnare och bättre utsikt förstås.

Vid 13 tiden, hade vi redan hunnit flyga till Holland. Åka två olika tåg för att sedan åka bil i fem minuter till skolan. Där vi alla skulle samlas. Vi såg holländarna och undrade nyfiket vem vi skulle få bo hos. Nog kände man igen en av dem, men helt säker kunde man väl inte vara? Artigt hälsade man på alla. För att sedan gå vidare till gymnastiksalen, där det var bord, stolar och mackor. Massor av mackor faktiskt. Plötsligt hamnade jag på en cykel för att sedan hamna i ett hem. Familjen, var så söt och snäll på alla sätt och vis. Några timmar senare befann jag mig i ett annat hem, för att baka kakor. Huset där vi bakade var nog ett av de vackraste jag har sett. Gammalt hus med gamla antika möbler, det var nästan så att man inte vågade se, så vackert allt var. När klockan blev lite mer hamnade man ute. Det var förvånade så varmt det var: Mycket varmare än i Sverige. Ute i natten pratades det engelska. Den första dagen avslutades med en cykeltur i mörkret för att kom ma hem till huset och värd familjen som man så snällt fick bo hos. Sängen väntade och man somnade nästan på en gång.

Jag är onyttig.

Jupp. Så onyttig så. Har nämligen med mig en massa godheter från Holland, allt från godis till kakor till chokladströssel (!) som man har på mackor.

Hemma.

Resan var så himla vacker. Nästintill obeskrivlig. Det är nu som man ska säga: Man måste nästan ha varit där för att förstå. Så nu säger jag det. Man måste nästan ha varit där för att först. Förstå hur underbart det var.

Är så lycklig men ack så trött, hela veckan har varit fantastiskt! Ja mer än fantastisk. Berättar mer imorgon!

Konsten...

... med att växla pengar, är nog inget som jag kan bemästra. Inte för att jag inte lyckades tillslut, men vägen dit var svår och tog tre gånger längre tid än väntat.

Självsäkert cyklade jag, dit som jag trodde man kunde växla pengar. Det kunde ju knappast gå fel, jag hade ju dubbelkollat om att det var öppet idag. Vilket det mycket riktigt skulle vara. Tills jag kom fram och såg att de hade flyttat till en viss gata. Gatunamn, ja namn överhuvudtaget, är inget jag är bra på, så gatans namn hjälpte mig inte ett dugg. Noga tänkte jag igenom vad jag kunde tänkas hitta det där stället och vips så fick jag en uppenbarelse och jag gick (då det inte är långt där ifrån) till stället som jag trodde var det rätta. STÄNGT. Vaddå stängt? Vaddå inte öppet på söndagar, det stod ju mycket klart och tydligt att de skulle vara det. Inte hade jag väl läst fel!?! Läste om texten noga... såg att man på söndagar måste traska iväg till Centralstationen för att växla några pengar. Sagt och gjort, jag traskade vidare till Centralen. Hade inte den blekaste vart man skulle gå först, men min instinkt sa att det är till vänster som jag skulle svänga till. Mycket riktigt. ÄNTLIGEN. Hade jag hittat stället. Till min tur så fanns det knappt någon kö heller. Jag blev så chockad av bara farten att jag inte visste vad jag skulle säga när jag skulle växla pengar, så att allt bara blev pannkaka av det hela. Expediten såg stendöd ut samt smått förvirrad när jag förklarade vad jag ville. Jag såg ännu mer förvirrad ut (blandat med en nypa chock och beslutsamhet). Men på något konstigt vänster så slutade det med att jag fick mina euro och fick hälsningen: Ha en fortsatt bra dag. Jag tackade detsamma.

Mindre än 24 timmar nu!

Imorgon  då åker jag, med halva min klass till det främmande landet Holland. Jissa om det ska bli kul! Har så smått börjat packa, eller kolla i alla fall vad jag ska ha med mig. Oj vad jag längtar och oj vad nervös jag är! Det kommer nog bli bra, jo det kommer det. Andra gången som jag kommer flyga, sist jag gjorde det var jag ju bara 3-4 år så jag minns det knapp. Men den här gången kommer jag minnas det. Måste nog gå och lägga mig tidigt idag, för att klockan 06.10 ska vi alla stå beredda vid Lund C för att sedan ta tåget till Kastrup. Ett härligt äventyr? Ja jag antar/hoppas det.

Trött?

Vaknade idag, av mig själv, prick sex på morgonen. Härligt. Helt underbart. För det är ju inte heller så att jag gick och la mig vid halv tre igår kväll...

Lördag.

L - Lugn morgon, med god frukost (varmchoklad+grädde+limpa+prickig korv=underbart).
Ö - Öronen njuter av en härlig melodi av Veronica Maggio, Ballad om vintern, heter låten.
R - Röda. Kinder. Röd. Näsa. Det är kallt. Det kan man inte förneka.
D - Dagens uppgift: Städa och växla en massa pengar.
A - Att börja packa, får jag nog så smått börja med. Men varför stressa?
G - Godisgodisgodis, det ska ätas godis idag. Det är något som jag vet i alla fall haha.

Själva dagen är väl inte så där jätteplanerad. Men det blir nog bra.

Hoppas att ni får en fin lördag!

En skog, ett äventyr och en meningslös karta.

Vi (Jag, Hilda och Sofia) gick vilse i skogen som börjar på t. Behöver jag säga mer?